Husmodern testar halvfabrikat: pannkakor

Pannkakorna från Hemköp var en finfin investering. Pannkakor är ju i ärlighetens namn en sådan typ av mat som smakar, och SKA smaka, likadant varje gång man gör dem.

Sen kan man ju naturligtvis fiffla med smaker i efterhand, till exempel med kanel, bananslantar, äppelskivor, smält choklad eller vad man nu vill.

Hemköps pannkakor kanske i och för sig inte kan klassas som halvfabrikat, de är ju faktiskt helt klara att bara värma på i micron, men målet att förena livsnjutning med kvalitetstid smäller högre, så de får vara med i testet ändå. Pannisarna tar en minut per styck att värma, smakar utmärkt och är hyffsat billiga. Ett 8-pack är också en rimlig storlek för att en vuxen människa ska kunna bli mätt och därtill kunna äta en extra pannkaka för nöjes skull. Om de inte vore så perfekt runda skulle du nog kunna servera dem och låtsas att du gjort dem själv. Pannkakorna från Hemköp gör helt enkelt jobbet, punkt slut.

Betyget blir 4,5 av 5 stekpannor. Mums.

Husmodern testar halvfabrikat: raggmunksmix

Som ni alla vet vid det här laget klappar mitt hjärta lite extra för saker man kan fuska ihop i en handvändning - lösningar där livsnjutning och kvalitetstid går hand i hand.

Därför faller sig ett test av halvfabrikat så väldigt naturligt på husmorsbloggen. Somliga maträtter KAN man ju liksom lägga en halv dag på att röra ihop, till exempel ärtsoppa, men det smakar ju ändå i princip exakt likadant att köpa färdig ärtsoppa i en sådan där plastrulle.

(Åtminstone den vegetariska. Varianter med kött och annat otyg kan jag inte uttala mig om.)

Men hur ska man veta vilken mat som är värd att göra själv från grunden och vilken man lika gott kan köpa i hel- eller halvfärdigt skick? Jo, man läser Husmodern de kommande veckorna. Tipsa gärna om halvfabrikat du inte vågar testa själv så kan jag eller gubben min göra det.

Först ut blev denna raggmunkmix från Lindahl (samma tillverkare som gör den grekiska turkyoghurten eller hur det nu ligger till med nationaliteterna i i mejerihyllan.)

Helt VÄRDELÖS! När jag gör egna raggmunkar från grunden (och jag borde veta, för jag är smålänning) gör jag en flytande smet som jag sedan gräddar i pannan. Det här var ingen smet, det var en klump av illgul, riven potatis. Jag tvingades skopa upp ett lass i pannan och snabbt försöka trycka ner det till formen av en normal raggmunk innan hela kletet hann gräddas färdigt. Dessutom satt raggerna ihop dåligt. Hade jag tillsatt ett ägg i "smeten" hade de förmodligen hållit ihop bättre, men då faller ju liksom konceptet med att köpa en smet som ska vara klar för stekpannan.

Sammanfattningsvis gick all tid jag sparade in på att slippa riva potatis åt till att trycka ut smeten till en någorlunda rund form i stekpannan. Smaken var något "kemisk" men ok.

Lindahls raggmunksmix får 1 av 5 stekpannor i betyg.

Sagomuffins

"Det ser ut som något ur Alice i underlandet", sa maken när han fick blågröna muffins på sin 29:e födelsedag istället för tårta. Nästa reaktion var någon slags chock över att de smakade citron. Oerhört underhållande.

Såhär gjorde jag:

* Normal muffinssmet med rivet citronskal i.

* Glasyr av florsocker, sån där vit..öh... vad heter det... Filadelfia-ost, 1 msk citronsaft, en rejäl bit smält smör och ett par droppar blå karamellfärg.

* Vänta tills muffinsarna (eh, böjningen) svalnat en aning innan du geggar på glasyren. Ställ sedan ut hela rasket på balkongen eller i kylen. Var dock beredd på att glasyren inte kommer att stelna helt och hållet, så räkna inte med att kunna frakta godbitarna hur som helst.

Jag var blå om fingrarna ett dygn efter baket (trots dusch och diverse handtvättar) så jag vet inte om man egentligen vill veta vad som är i den där blåa karamellfärgen. Nåja, det var väl den enda gången i livet jag var någonstans i närheten av att vara blåblodig.