Husmodern testar halvfabrikat: pannkakor

Pannkakorna från Hemköp var en finfin investering. Pannkakor är ju i ärlighetens namn en sådan typ av mat som smakar, och SKA smaka, likadant varje gång man gör dem.

Sen kan man ju naturligtvis fiffla med smaker i efterhand, till exempel med kanel, bananslantar, äppelskivor, smält choklad eller vad man nu vill.

Hemköps pannkakor kanske i och för sig inte kan klassas som halvfabrikat, de är ju faktiskt helt klara att bara värma på i micron, men målet att förena livsnjutning med kvalitetstid smäller högre, så de får vara med i testet ändå. Pannisarna tar en minut per styck att värma, smakar utmärkt och är hyffsat billiga. Ett 8-pack är också en rimlig storlek för att en vuxen människa ska kunna bli mätt och därtill kunna äta en extra pannkaka för nöjes skull. Om de inte vore så perfekt runda skulle du nog kunna servera dem och låtsas att du gjort dem själv. Pannkakorna från Hemköp gör helt enkelt jobbet, punkt slut.

Betyget blir 4,5 av 5 stekpannor. Mums.

Husmodern testar halvfabrikat: raggmunksmix

Som ni alla vet vid det här laget klappar mitt hjärta lite extra för saker man kan fuska ihop i en handvändning - lösningar där livsnjutning och kvalitetstid går hand i hand.

Därför faller sig ett test av halvfabrikat så väldigt naturligt på husmorsbloggen. Somliga maträtter KAN man ju liksom lägga en halv dag på att röra ihop, till exempel ärtsoppa, men det smakar ju ändå i princip exakt likadant att köpa färdig ärtsoppa i en sådan där plastrulle.

(Åtminstone den vegetariska. Varianter med kött och annat otyg kan jag inte uttala mig om.)

Men hur ska man veta vilken mat som är värd att göra själv från grunden och vilken man lika gott kan köpa i hel- eller halvfärdigt skick? Jo, man läser Husmodern de kommande veckorna. Tipsa gärna om halvfabrikat du inte vågar testa själv så kan jag eller gubben min göra det.

Först ut blev denna raggmunkmix från Lindahl (samma tillverkare som gör den grekiska turkyoghurten eller hur det nu ligger till med nationaliteterna i i mejerihyllan.)

Helt VÄRDELÖS! När jag gör egna raggmunkar från grunden (och jag borde veta, för jag är smålänning) gör jag en flytande smet som jag sedan gräddar i pannan. Det här var ingen smet, det var en klump av illgul, riven potatis. Jag tvingades skopa upp ett lass i pannan och snabbt försöka trycka ner det till formen av en normal raggmunk innan hela kletet hann gräddas färdigt. Dessutom satt raggerna ihop dåligt. Hade jag tillsatt ett ägg i "smeten" hade de förmodligen hållit ihop bättre, men då faller ju liksom konceptet med att köpa en smet som ska vara klar för stekpannan.

Sammanfattningsvis gick all tid jag sparade in på att slippa riva potatis åt till att trycka ut smeten till en någorlunda rund form i stekpannan. Smaken var något "kemisk" men ok.

Lindahls raggmunksmix får 1 av 5 stekpannor i betyg.

Dyrköpt genväg till hemtrevlig sylthylla

39 pickadoller för en liten burk, 49 för en stor. Finns på Åhléns.

Nog för att jag vurmar för alla knep och prylar som gör att man kan fuska sig till en husmoderlig hemkänsla, men att genvägarna ska kosta så ofantligt mycket tar bort en del av tjusningen.

I dessa sylt- och saftningstider säljer Åhlens en serie burkar och flaskor med den gamla hemmagjorda looken. Ni vet, keramikkorkar, lätt gulnade etiketter osv. Blotta tanken på en kökshylla med dessa hemmafyllda saftflaskor på rad är ju supergullig. Men mellan 40 och 60 spänn per pryl tar ju lite udden av den där sköna känslan att man fuskat sig till husmoderlighet.

59 pickadoller.

Tanken med att göra egen sylt och saft är väl (förutom att själv få välja smak och tillsatser) att man ska spara pengar genom att välja bort dyra designförpackningar.

Så nej, jag skippar Åhlens saft- och syltburkar. Däremot köper jag deras hopfällbara saftställning Jonas (kärleksfull slump) som jag planerar att spara in ungefär en timmes primitivsilande med.

Saftsilen Jonas.

Tips!

Det gamla hederliga sättet att dekorera sina syltburkar på är faktiskt inte särskilt krävande. Jag klipper gamla stuvbitar i rutor (ca 15x15 cm) och bara fäster de över locken med en gummisnodd. Helt vanliga etiketter kan du köpa i vilken bokhandel som helst på kontorsavdelningen för en billig peng.

Kom ihåg:

att diska dina burkar i riktigt hett vatten innan du häller i sylten. Eller ännu hellre, koka locken och ställ burkarna i 100 graders ugnsvärme i 15 minuter. Renlighet = hållbarhet.

Husmorsdieten - gammalt hederligt lidande.

(bild från SVT.se)

Nu är semestern slut, och alla lyxiga ovanor som hör till ledigheten måste avvecklas. Till mina ovanor hör non-stop-ätande och total-stop av motion. Häng med mig, Husmor Mia, på min resa från bullform till bröllopsform!



Jag har slutat med både kaffe och snus i år. "Hur svårt kan det va?" tänkte jag, och nej, det var inte svårt alls att sluta.
Det svåra har kommit nu efteråt.

Jag är nämligen ett levande bevis på att man inte bara kan lägga av med ett beroende hur som helst. Man måste ersätta det med något annat.

Så nu har jag alltså slagit alla mina tidigare personliga rekord i vikt. Jag har aldrig tidigare vägt mer, och det är väl ok.

Själva siffrorna har jag inga problem med, men i princip alla mina byxor har blivit trånga. Mina skjortor har plötsligt fått sådana där avslöjande glipor mellan knapparna - i de fall det går att knäppa knapparna över huvudtaget.
Den översta ger upp lätt har jag märkt till fästmannens stora glädje. (En hel del av min överskottsvikt har valt att lägga sig som lite extra BH-fyllning.) Endast mina strumpor har skonats av den fettvåg som svept in i mitt liv, och det är ju inte så mycket att hänga i granen.

Jag tänker inte ens försöka dra upp dragkedjan i brudklänningen innan jag i alla fall kan få på mig byxorna igen utan att behöva använda gummisnoddar för att hålla ihop gylfen.

Nu är det helt enkelt dags för andra bullar!! Eller nä, helst inga bullar. Nu är det den gamla skolans husmorsdiet som råder ett tag framöver.

Eftersom jag gör allt för mina kära läsare (två, eller hur många ni nu är) så ska jag förstås låta er följa med genom min husmorsdiet på vägen mot bröllopsformen. Kyrkan är bokad den 1 maj nästa år, det borde räcka.

Hur går då en sådan här husmorsfasta till?

Jo, det är inga hippa grejer som att man får äta vad man vill så länge man inte käkar efter kl 18, det är ingen GI, ingen jo-jo, ingen "ät-bara-fett-och-rasa-i-vikt"-tjafs eller allt vad det heter.
Mias husmorsdiet består av av gammalt hederligt lidande - mindre mat, mer frisk luft.

När jag säger mindre mat så menar jag att jag skippar glass, choklad, godis, kakor, chips och andra snacks. Normal mat, dvs allt utom ovanstående, ätes på fasta tider under dagen. Gives valmöjligheter vid måltiderna så väljs det smalare alternativet. På lördagar är allt som samvetet accepterar tillåtet.

När jag säger frisk luft så menar jag exakt det. Ut med er i friska luften! Ut i spåret och spring! Spring för livet! Okej, här kanske man inte behöver vara så himla specifik med vad man gör utomhus, men i mitt eget fall så handlar det om att jag inte gillar några andra former av motion än att springa. (Vilket också syns på min oproportionella fördelning av muskler. Jag har världens tajtaste vader, men allt från låren och uppåt är en smula...dallrigt så att säga.)

Jag köpte såna där moderna lyftsaker, hantlar heter de visst, för ett tag sen och började köra lite med dem. Det gav resultat, men naturligtvis bara på armarna. Det är svårt att få det jämnt alltså, det är som att skaffa solbränna. Axlarna bränner man sönder, men magen är kritvit.

Hur som helst, den bästa träningen är den som blir av, som det så klyschigt heter, men sen är det ju sant också. Det gör kroppen gott att bli andfådd en gång om dagen.

Så efter alla dessa moralkakor, hur ska det nu gå? Topp eller flopp? Succé eller....diarré?
Häng med på Mias resa! Rapport från invägningen kommer imorrn.

Hälsningar,
/Husmor Mia

Degkladd, glasklara iskuber och smulfri äggula

Som den goda husmor jag är upphör jag aldrig att leta efter både nya och gamla ovärderliga knep. Under min semester i Nice (ja, jag känner mig tvungen att nämna det) läste jag ut halva bokserien "Berlinerpopplarna". I den spännande historien om familjen Neshov gömde sig en rad klyftiga husmorstips.

Nu är det ju skönlitteratur det handlar om, så tipsen kan mycket väl vara påhittade, men de lät lite för bra för att vara det. Jag har inte hunnit testa dem själv ännu, men
jag väljer att återge dem i förväg ändå. Det faller ju naturligtvis under min husmoderliga plikt att vidarebefodra alla tips till er, kära läsare.

Tips 1 - Slipp degkladd under naglarna.
När den homosexuelle dekoratören Erlend ska ställa till med julfest bakar han sitt eget julbröd. Detta sker med gummihandskar på. Så himla smart. Varför har jag aldrig tänkt på det? I stället har jag klippt naglarna och tagit av ringar, men ändå inte sluppit undan obehagskänslan av att få deg under naglarna. Inte nog med att det känns jobbigt för mig, hur kul känns det för brödätarna när deras föda vistats under mina naglar!? Handskar i degbunken är något jag definitivt tänker prova, men jag funderar på att skaffa mig en förpackning engångsvantar istället. Jag kanske börjar närma mig gränsen för bacillskräck, men det känns inte tillräckligt rent att använda gummihandskar. Det använder jag nämligen till andra hushållssysslor, t.ex. i badrummet, och jag vill inte riskera att blanda ihop toa-vantarna med bröd-vantarna.

Tips 2 - Glasklara iskuber
Även detta tips kommer från dekoratören Erlend. Han förbereder minituöst kvällens välkomsdrinkar genom att koka upp vatten, låta det svalna, och hälla upp det i isfack där ett litet myntablad flyter i varenda litet fack. Nu vet jag faktiskt inte riktigt vilken slags drink det hela skulle utmynna i, men jag tycker att dessa mintiga isbitar låter alldeles perfekta till en iskall mojito. Anledningen till att Erlend kokade upp vattnet innan han frös in det var för att bitarna blir klarare då. Jag har inte testat det här heller, men lovar att göra det inom kort. Jag har nämligen inhandlat en enorm rombutelj på tax-freen. Ni vet, på vägen hem från min fantastiska solsemester i Nice, och är sugen på att ta itu med den snart.

Tips 3 - Smulfri äggula.
Gissa vilken karaktär i boken som kommer med det här tipset då? Precis, dekoratören Erland. Alltså, det fanns nog ett och annat tips från grisbonden Tor också, men då jag inte själv föder upp eller äter grisar så har jag valt att bortse från hans...bondförnuftiga idéer. Nu till själva tipset: När dekoratören Erland ställer till med nyårsfest väljer han i sista stund bort att bjuda på ostbricka, till förmån för en översvallande buffé av plockmat. Det är ju mer han helt enkelt. I buffén bjuder han bland annat på kokta ägghalvor med en inte helt överraskande fyllning av majonäs, en klick stenbitsrom och en kvist dill. Det anmärkningsvärda är att han delar äggen med en fuktig kniv för att inte äggulan ska smula sönder. Det kan låta som ett obetydligt litet problem, men jag förstår faktiskt precis varför han vill undvika det! Själv har jag alltid inbillat mig att om jag bara har en tillräckligt vass kniv så blir det inga äggulesmulor, men det är alltså så enkelt som att fukta kniven för att få ett perfekt snitt rakt igenom ägget. Tada! Det hade jag ju kunnat prova redan i morse när jag i brist på annat pålägg kokade ägg. (Det är ju lite tomt i kylskåpet såhär när man precis kommit hem efter en lyxig get-away i franska rivierans huvudstad, Nice.)

Jag vet, det blev ett ganska långt inlägg för att bara berätta om tre enkla saker, men tänk så kul du hade det när du läste allting spännande runt omkring själva tipsen?

Ett sista avslutande tips för i dag kommer av en egen upplevelse under min otroliga semester i Nice - när badvakten frågar dig om du är allergisk mot brännmaneter, säg inte nej då bara för att du snabbt vill komma därifrån innan tårarna bryter fram. Blåsorna en vecka senare är nämligen inte nådiga om man inte kommer under behandling.

Allt gott!
Hälsningar,
/Husmor Mia

Fyllda paprikor - inte så jobbigt som man kan tro

"Men WOW, Mia!"

utbrast jag för mig själv när jag smakade av fyllningen till mina middagspaprikor. Det har aldrig hänt förut, så jag måste ju förstås dela med mig av denna härliga smakupplevelse.

Det är första gången jag gör fyllda paprikor, och jag var beredd på att stå och svära i köket över vidbrända stekpannor, kullvälta paprikor och bortglömda ingredienser, men det var ju inte så tokigt svårt!

Så här gör du fyllda paprikor a la Mia:

(Ska försöka att inte göra som Storstadspojken och hävda att jag uppfunnit pasta carbonara genom att döpa den till pasta a la Nils. Det var lite pinigt må jag säga.)

Inhandla:

• 4 paprikor av valfri färg.

(Försök hitta några som är platta i botten så att de kan stå någorlunda. Annars går det bra att stötta dem mot varandra i en ganska tajt form.)

• 2 dl bulgur
• 2 fasta tomater
• 2-3 hekto champinjoner
• ca 1 dl persilja
• 3-4 vitlöksklyftor
• 1 tärning grönsaksbuljong
• 1 skvätt citronjuice
• 1 näve riven ost

Gör såhär:

• Skär av topparna på paprikorna och spara dem. Gör locket så litet som möjligt så att du får plats med så mycket fyllning som möjligt.
• Plocka/skär loss innanmätet i paprikorna och skölj ur.
• Ställ paprikorna i en ugnssäker form.
• Pensla dem med olivolja och salta och peppra dem.
• Grädda paprikorna i nedre delen av ugnen i 20 minuter på 225 grader.

Fyllning:

• Fräs skivad vitlök
• Stek finhackade champinjoner
• Tärna/ finhacka tomaterna
• Koka bulgurn i 4 dl vatten med buljongen
• Blanda allt ovan med den hackade persiljan, salt, peppar och en skvätt citronsaft.
• Fyll paprikorna med en sked, strö lite ost över och sätt in formen i ugnen igen.
• Kör ett par minuter, gärna med grilleffekt. Obs! Inga paprikalock på förrän i serveringen.

Överbliven fyllning kan läggas upp bredvid på tallriken bara. Servera gärna med en tomat- och löksallad.

Smaklig måltid!

Hälsningar,

/Husmor Mia

Sushi för nybörjare

Jag gissar att alla chic-lit-fantaster förväntar sig en briljant recension eller liknande, men det här inlägget är endast en instruktion i sushi för nybörjare. Närmare bestämt handlar det om hur du tar kontrollen över ätpinnarna och blir en chopstick-drottning på en minut.


1) Knyt en hårsnodd eller ett gummiband hårt runt pinnarna, ungefär två centimeter från botten.
2) Rulla ihop en bit papper till en liten klump. Tryck upp den så hårt mot gummibandet du kan.

Nu har du en chopstick-pincett!

Hårsnoddslösningen är ju förstås inte osynlig, men på långt håll ser det faktiskt ut som att man kan äta med pinnar riktigt galant!

Lycka till!

Hälsningar,
/Husmor Mia

Veggo-kroppisar

Tja!

Tog lite helgledigt från både jobb och blogg, men nu ska ni få höra! 

Jag gjorde öulennskä kröppkakou (Öländska kroppkakor) i fredags, på mitt eget vegetariska vis förstås. Tidigare har jag kört med stekt lök och svamp som fyllning, men i fredags kom jag på något ännu bättre.

Jag fyllde mina kroppisar med halloumi och stekt lök. För er som inte vet är halloumi en mycket kompakt, gummiliknande och ganska salt ost. Den påminner således om fläsk, och den finns i så gott som alla mataffärer. Halloumi kostar runt 30-40 spänn för en bit på typ 150 gram.

Det blev riktigt smaskigt på tallriken ihop med den obligatoriska lingonsylten och det skirade smöret. Kroppkakor är mättande, svingott, billigt och relativt enkelt att göra. (Även om det tar lite tid.) Tyvärr blev mina inte så läckra att titta på sist, pga ett smärre temperatursmissöde i grytan, så jag tog inga bilder.

Det ryktas om att folk äter kroppisar med grädde också, men det är inget jag själv har provat, eller vill prova.

Jag känner att jag verkligen vill slå ett slag för den fantastiska råvaran potatis, så här kommer ett första recept.

Så här gör du kroppisar:

(Enligt min gamla kokbok ska det här räcka till 4-5 personer, jag säger snarare 3. Bara så att du är beredd liksom..)

5 medelstora potatisar

Ytterligare 1 kilo vinterpotatis

2 dl vetemjöl

1 ½ tsk salt

Fyllning:

En bit finhackad halloumi och stekt lök, plus salt och peppar.

eller - ca 150 gram fläsk (rimmat, vad det nu innebär. Ni som äter kött vet säkert.) och stekt lök, plus salt och peppar.

eller - finhackad stekt svamp (champinjoner) och stekt lök, plus salt och peppar.

Tillbehör:

Lingonsylt och smält smör.

Gör så här:

1. Koka dina 5 potatisar. Skär dem gärna i mindre bitar så går det fortare att koka dem mjuka.
2. Pressa potatisen medan den är varm. Har du ingen press kan du riva potatisen istället, men vänta då tills den kallnat. Lägg i en stor bunke.
3. Skala och riv den råa potatisen (det där kilot med vinterpotatis.) Matberedade går alldeles utmärkt.
4. Sila den råa potatisen med en skål under silen. Du ska ta tillvara på stärkelsen. Pressa lite över silen med en sked så att du får ut så mkt vätska som möjligt. Låt stå en stund tills den klara vätskan separerat från stärkelsen. Häll bort vätskan, spara stärkelsen.
5. Blanda ihop all potatis i den stora bunken (se punkt 2). Tillsätt mjöl, salt och skrapa i stärkelsen. Blanda väl med en träslev eller något annat robust verktyg.
6. Stek löken och fixa det andra du vill ha i fyllningen.
7. Blöt händerna och forma sedan bollar av potatissmeten. Gör en fördjupning i bollen, lassa i lite fyllning (ca 1 msk) med en sked och täck igen bollen. Blöt händerna mellan varje boll.
8. Hissa ner bollarna i en rymlig gryta med hett men INTE KOKANDE vatten (annars kokar de sönder direkt!) med hjälp av en hålslev eller något annat smart redskap som finns till buds. Jag hissar både upp och ner mina på en sådan där potatismos-mosare, och det går utmärkt.
9. Låt kroppkakorna sjuda sakta, det tar uppemot en halvtimme. När de flutit upp till ytan tar det 15-20 minuter till innan de är klara. Om du inte har stekt fyllningen tar det totalt ca 45 minuter innan de är klara. (Men det gäller bara om du har fläsk i dem.)
10. Fiska upp med ditt smarta fiskeredskap, servera med lingonsylt och smält smör.

Hela baletten tar mellan 1½ - 2 timmar beroende på rutin och redskap. Det viktigaste är att vattnet inte kokar, och att du försöker få i bollarna i vattnet så fort som möjligt när de är färdigformade och fyllda eftersom degen är ganska lös och de sjunker ihop när de står ute i rumstemperatur.

Lycka till!

Hälsningar,

/Husmor Mia

Ps. Det går utmärkt att frysa in kroppkakor, tänk bara på att tina dem sakta. Ds.

Krutonger är underskattat!

Back in the day så tyckte jag att det var lite slösigt att köpa krutonger. Torkade brödbitar liksom. Det är väl egentligen forfarande en gnutta omotiverat dyrt, men vilken life-saver!

Krutonger piffar upp en tråkig soppa eller sallad på en sekund och ökar mättnadsfaktorn med minst 80 procent. Totalt vetenskapligt, jag lovar. ;) Min egna favoriträtt med krutonger är sparrissoppa med kokt ägg. Mycket, mycket gott.

Jag har dock varit lite för hungrig vid mina senaste krutongtillfällen för att hinna granska förpackningen, men jag gissar att det är en hel del flott i de till synes så oskyldiga brödsmulorna. Därför ska jag prova att göra egna! Återkommer med en recenssion.

Tills dess kan jag ju tipsa om hur mina kära far brukar göra;

Han skär pitabröd (RIKTIGT, sockerfritt, tunt pitabröd alltså, inte ICA's ariska sockerbombspita) i små fyrkanter, typ 2 X 2 centimeter, sprider ut dem på en bakplåt och rostar dem en kort stund i ugnen. Håll koll alltså, för det går sjukt fort att bränna vid bröd!

En liten varningsflaggning bara - även om krutonger är torkat bröd så kan det bli dåligt i skafferiet. Och jag snackar inte bara mögel, jag snackar livs levande små proteintillskott. (Go figure.)

Men...lycka till! Haha :)

Hälsningar, /Husmor Mia

Karl Alfred-bluffen avslöjad!

I egenskap av nybliven blodgivare hade jag tänkt tipsa om lättlagade och järnrika måltider för den som vill få igen sitt utgjutna blod lite snabbare. Valet föll på stuvad spenat med kokt ägg och ostmacka, men hör och häpna – spenat är inte alls särskilt järnrikt!

Jag surfade in på Wikipedia bara för att hitta någon tillförlitlig siffra över exakt hur järnig och därmed Karl-Alfred-aktigt bra spenaten är, men där läser jag istället att:

"Spenat sägs ofta vara rikt på järn, vilket inte stämmer. Järninnehållet i spenat är bara något högre än i andra gröna grönsaker; dessutom innehåller spenat oxalater som gör det svårare för kroppen att ta upp järnet." Wikipedia

Dra åt helskotta, det var det värsta jag hört på hela dan! Jag tycker nämligen väldigt mycket om stuvad spenat och brukar använda Karl-Alfred-argumentet på fästmannen när han knorrar inför mitt middagsval. Nu har jag dessutom hunnit bli så sugen på spenat att jag tänker göra en stuvning i kväll i alla fall.

Om man nu vill ha i sig en massa järn kan man istället välja:

* Inälvsmat, speciellt lever. (Urk. Nej tack.)
* Ägg (Aha! Då blir det ju järnigt i kväll i alla fall!
* Fisk (Åt till lunch, så halva jobbet är redan gjort.)
* Blodmat (Än en gång - urk.)
* Fågel
* Bladgrönt (Ja, utom spenat då tydligen...)
* Fullkornsprodukter
* Katrinplommon (Bra för tröga magar också, och ett utomordentligt alternativ till godis.)
* Russin (Se katrinplommon.)
* Öljäst (Öh.. jo, jag gillar ju öl. Gills det?)
* Rödbetor (Oh! Kom precis ihåg ett par bra rödbetstips jag ska skriva mer om någon annan dag.
* Broccoli (Mmm.. gratinerade med en gnutta ost på...)
* Vetegroddar (Odla själv och ät på macka.)
* Sesamfrö
* Vallmofrö
* Solrosfrö
* Bananer
* Persikor (Inväntar otåligt persikosäsongen)
* Aprikoser

Härligt att det finns så många alternativ för vegetarianer! Järn är faktiskt nyttigt att få i sig oavsett om man ger blod eller inte, i synnerhet för kvinnor. Får man i sig för lite järn kan man få hjärtklappning och bli trött eller andfådd. Det är bra att få i sig minst 10 mg om dagen, så håll lite utkik på förpackningarna du har hemma om du känner dig lite loj någon gång.

Nu ska jag försöka rota fram någon annan superkraft hos spenat som jag kan använda som vapen i nästa strid om min älskade middagsspenat.

Ha det gött!

Hälsningar,
/Husmor Mia

Döda löken!

Det här är ett fantastiskt litet tips som jag lärt mig av min lika fantastiska moster.

Jag brukar döda gullöken till salladen. Det innebär att jag drar ur vätska ur den hackade löken med hjälp av salt för att få bort den starka smaken (som alltså sitter i vätskan.)

Du har kanske själv noterat någon gång att välstekt lök blir lite sötaktig och att den starka smaken försvinner? Det är precis samma princip, fast jag använder salt istället för stekpanna.

Mördad lök passar den som:

* Har känslig mage
* Tänker servera sallad till barn (för dom gillar väl inte stark mat?)
* Inte gillar när löken tar över smaken i en sallad helt enkelt, till exempel i tomat-och-lök-sallad.

Hur gör man då? Jo, du gör såhär:

1) Hacka löken som vanligt.Lägg i en skål.
2) Häll på snuskigt mycket salt.
3) Kör ner en näve i skålen och börja krama löken hårt. Krama vidare tills du känner att löken börjar bli lite slajmig (förlåt, men jag kommer inte på något annat ord just nu) och lite glansig. Det brukar ta en minut eller så.
4) Fyll skålen med ljummet vatten så att det täcker löken och rör om lite med fingrarna så att saltet lossnar från löken.
5) Sila.

Nu är löken död. Lägg i den i salladen och ät! Resultatet blir förbluffande gott!

Hälsningar,
/Husmor Mia

Ps. I dag ska vi gå och hämta våra förlovningsringar! Hoppas att den fortfarande passar sen vi provade ut dem...Hihi.. Ds.

Husmodern blir (snart) husfrun

Hej allihop!

Jag har haft mitt hittills längsta blogg-uppehåll, jag vet, men jag har en god anledning!

I förra veckan reste jag och sambon bort och passade på att förlova oss, så tiden har gått åt till att mejla, ringa, sms:a och Facebooka om den stora nyheten till släkt och vänner runt om i världen.

Sambon kommer därmed att framöver tituleras fästmannen. Har ännu inte fått tillfälle att säga det högt i ett naturligt sammanhang. Funderar på att gå och köpa en tröja eller något till honom bara för att kunna säga till expediten att "jag tror att min fästman behöver en lite större storlek". Haha :)

Men ängslas ej, bloggen lever vidare så länge jag har smått och gott att berätta eller tipsa om, och jag har massor på lager!

Till exempel så ska jag prova att göra mitt eget örtsalt. Medan vi var bortresta växte sig min basilikaplanta riktigt stor och frodig ute på balkongen. Typiskt att mina växter mår som bäst är jag ignorerar dem. Allt vattnande, ansande, omplanterande och krukanpassande betyder tydligen ingenting.

Först måste jag dock skaffa en mortel för att kunna mala ner bladen riktigt fint ihop med vanligt flingsalt. Jag återkommer när jag ordnat det.

Det kommer ett tips lite senare i dag om hur man dödar lök och varför man gör det. (Klura på den, du!)

Hälsningar,
/Husmor Mia

Ovanligt att äta ute

Förra veckans undersökning indikerade, trots ett magert underlag, att de flesta äter middag på restaurang endast någon gång varje månad.

Men jag kan inte garantera att det innebär att människor äter hemma. Det finns ju en hel uppsjö av tänkbara alternativ för den som är hungrig men inkapabel när det kommer till kokkonst, så som att tigga mat hos grannar, vänner, familj, gräva i soptunnor eller äta på Donken.

För att avslöja var jag själv placerar mig i undersökningen så kan jag säga att jag äter ute lite oftare än vad jag borde, och faktiskt lite oftare än vad som är kul. När jag var yngre var restaurangbesök något nästan på högtidligt. Nu är det för det mesta en skamfylld påminnelse om kvarglömda lunchlådor hemma i kylskåpet, bakfylla eller allmän lathet.

Den här veckans fråga handlar också om mat, närmare bestämt om receptberoende.

Svara gärna på enkäten uppe till höger när du tittar förbi här!

Hälsningar,
/Husmor Mia

Mias lilla kylskåpsguide

Hur går det för er där hemma med vårstädningen? Vi har bockat av en hel del av punkterna på Stora vårstädar-listan, men jag hittar bara fler och fler grejer som skulle behöva ses över... :(

Nu ska jag i alla fall ta mig an kylskåpet, och det gör jag på följande vis:

1) Ta bort kylskåpslukt.
En väldigt enkel grej som jag tänker göra redan i kväll är att eliminera den allt annat än angenäma kylskåpslukten. Det gör jag med ljummet vatten, vinäger och en trasa. Det kommer naturligtvis att lukta vinäger ett tag istället, men torka ordentligt torrt med en handduk så försvinner det snart.

2) Rensa ur det du inte vill äta.
Det är också på sin plats att göra en allmän kylskåpstömning. Har ni någon gång öppnat kylen för att få middagsinspiration och inte sett någonting ni vill äta trots att det är fullproppat i hyllorna? Då är det dags att rensa undan julsillen och nästan tömda tomatpurétuber.

Har du glömt bort hur gamla äggen är kan du testa att lägga dem i en bunke med vatten. Sjunker de ner till botten är de fortfarande färska. Ju högre de flyter upp, desto äldre är dem och risken finns alltså att de kan vara ruttna. Det beror på att vätska i ägget avdunstar genom porer i skalet. Ju mer vätska det finns kvar - desto tyngre ägg, och tvärtom.

3) Utnyttja frysen.
Hårdost som inte längre går att hyvla kan rivas eller hackas (för hand eller i matberedare) och frysas in. Osten går lätt att smula isär för att strös över gratänger eller pizzor.

Har du en skvätt grädde över kan du frysa in den i kuber och sedan ta fram när du behöver en liten slurk i någon gryta eller en varm sås.

Det går faktiskt alldeles utmärkt att frysa in hela smörpaket och margarinblock också om du av någon anledning skulle ha dubletter.

4) Förvara smart.
Det är inte särskilt svårt att se skillnad på till exempel tomater och lökar. De håller inte heller längre av att man låter dem ligga kvar i plastpåsarna man köpte dem i, så ut med dem bara! Det är gutt att slippa irritationen med att trassla upp knutna påsar mitt i matlagningen. (Jag knyter påsarna med en enkel knut i affären så kan jag använda dem i den lilla papperskorgen i badrummet istället.)

Känns det fruktansvärt att blanda grönsaker i kylen så lägg dem i urdiskade glasslådor. Överskådligt och ordningssamt! Äggen kan du också plocka ut ur kartongen och lägga i en öppen låda istället. Skulle du fylla på med nya ägg innan de gamla är slut så kan du sätta ett kryss på de gamla äggen med en blyertspenna så vet du vilka du ska använda först.

Morötter däremot håller bäst om de förvaras i sina påsar. Men klipp gärna upp påsen och lägg i en bit hushållspapper. Jag vet inte riktigt varför, men de möglar inte då. (Inte lika snabbt i alla fall.)

Skaffa en ostkupa så slipper du bli deppig när du ska försöka dra på plastpåsen över den svettiga osten.

Lägg ett par uttjänta pennor med några centimeters mellanrum på hyllgallret så kan du ha långa flaskor liggandes i kylen utan att de rullar omkring. Har du inga tillräckligt tjocka pennor för att göra denna budgetvariant kan du köpa ett vinställ som på bilden ovan. Just det stället som syns på bilden kommer ifrån designonline och kostar 290 kronor. Eftersom flaskorna inte rullar runt på vinstället så kan du bygga en liten vinpyramid.

Ledsen att jag inte har några kött-tips, men är man vegetarian så är man.
(Kanske är fler som blir nu med svininfluensan härjandes runt om i världen.)

Ha en trevlig dag!

Hälsningar,
/Husmor Mia

Kan för övrigt tillägga...

...att anledningen till att det inte är så sjukt mycket matsnack på bloggen är för att sambon sköter den största delen av matlagningen hemma.

"Ja, men lägg ut hans recept då?" tänker du, men det är inte så enkelt, boys and girls.

Han lagar nämligen aldrig mat efter recept. Det blir gott ändå! För det mesta i alla fall. Nu har han släppt lite på sitt tvångsmässiga bruk av sweet-chili-sås i varenda maträtt. Han är bra :) Jag gillar honom. Skön snubbe.

Får se vad han kokar ihop i kväll. Jag röstar dock på ostbricka med vinet vi fick med oss hem från Danmark. Vi var förbi ostdisken på NK i förrgår och låtsassnobbade oss. (Då får man jättemånga smakprover!)

Tips till dig som vill göra egen ostbricka:

• 3-4 ostar räcker gott och väl för att mätta magen om man äter bröd också. Kex, pita, brödpinnar - allt funkar lika bra! Helst ljust bröd dock.
  

• Försök att variera sorterna och styrkorna även om du har en fabless för grönt mögel eller brie. Börja käka de mildare ostarna, annars blir du liksom bedövad i munnen av de starka ostarna, så att du missar smaken av de milda.

• Satsa på söta tillbehör som vindruvor, paprika eller skivade päron.

• Smakupplevelsen av chevré blir helt gudomlig tillsammans med honung, rödbetor och valnötter.

• Rött eller vitt vin går lika bra vilket som tycker jag, även om jag föredrar rött eller rosé till ost.

Ha en trevlig helg!

Hälsningar,
/HM Mia (Välj själv om du vill tolka som Hennes Majestät eller HusMor)

Öh-mejsing tomatsoppa i 3 enkla steg

Trött? Hungrig? Nästan bara konserver i skafferiet? Perfekt! Då kan du göra min snabba, fantastiska tomatsoppa!

Soppan räcker till 4-6 portioner beroende på hungersnivå och tillbehör.
Den är även supersmaskig dagen efter som t.ex. en lunchlåda.

Du behöver:

3 konservburkar krossade eller passerade tomater. (Ta passerade om du vill ha en slät soppa.)
1 burk kokosmjölk
1 gul lök
3-4 klyftor vitlök
salt
peppar
1 tärning grönsaksbuljong


Valfria ingredienser:

Tabasco
Persilja (från frysen funkar utmärkt!)


Gör så här:

1. Hacka och stek löken med en skvätt olja i botten av en gryta.
2. Lägg i tomaterna, kokosmjölken, buljongtärningen och den pressade vitlöken.
3. Krydda efter behag, och låt soppan puttra i 15 minuter eller så.


Förslag på tillbehör:

En klick creme fraiche i tallriken ger en fräsch, syrlig touché.
Vitlöksbröd.
Med ett färskt basilikablad som garnering får du ett riktigt kokboksresultat vid serveringen.


Lycka till!

Hälsningar,
/Husmor Mia

Husmorssemester Del 3 - Dejliga gratisnöjen i Danmark

Hej allihop!

Här kommer, utan omsvepningar, lite bilder från vår första dag i Danmark.

Nere vid hamnen. Mycket folk. Live-orkester + sol.

Sambons favoritdel från besöket på Nationalmuséet - E.T. Muséet har hur mycket som helst att se, och kostar ingenting att besöka. (Man får till och med tillbaka tian som man stoppar in i skåpet när man låser in sin jacka.)

Danska tortyrredskap från senmedeltiden. Av någon anledning finns alla tortyrgrejer inträngda i en liten skrubb allra, allra längst in i muséet. Inget att skryta med kanske? Ringen med taggar användes runt halsen på fångar.

 

Någon snubbe på en grön häst utanför ett stort hus. (Vi hade inte med någon turistbroschyr på stan...)

Färggranna hus + en hel kaj full med benviftande, glassätande danskar och turister.

En galen ekorre som skrek som en hel karl när den upptäckte att vi stod och tittade på den. Bilden är från parken utanför Palmehuset. (Läs mer nedan.)

Baksidan av Palmehuset - en enorm botanisk samling av tropiska växter och träd. Öppet för allmänheten och fri entré. Missa inte om du är i Köpenhamn om har några timmar att slå ihjäl. 

Det var riktigt varmt och klibbigt inne i växthusen. Man kan gå upp för en trappa och gå ett varv runt odlingarna bland trädtopparna. Eftersom värme stiger uppåt var det ÄNNU klibbigare där uppe, men helt klart värt svettfläckarna!

En bit av trädgården runt Palmehuset.

På promenadslingan i Palmehusets trädgård. Trädgården (eller snarare parken) har växter från hela världen, alla markerade med små skyltar.

Sambon ser en gigantisk, roterande legobit fylld av... just det - Lego - i ett skyltfönster.

Frukostbuffé på restaurant Butterfly mitt i stan. Mycket smaskigt att välja på, även för en vegetarian som jag. (Obs - bläckfisk och lökringar ser förvillande lika ut!) Lite smådyrt dock. När vi hunnit ca 50 meter bort hittade vi en hel uppsjö av restauranger med frukostbufféer för mindre kosing. Alla tycks ha generösa öppettider för sjusovare. En del hade frukostbuffé ända till klockan 16.

Det får räcka för tillfället! Det var skönt att vila upp sig lite efter att ha traskat omkring i ca 6 timmar... I kväll blir det Tivoli! (Ligger granne med hotellet.)

Ha det bra!

/Husmor Mia