Fläskchock och förrädiska kryddor

Som min bloggbeskrivning antyder så är jag förpliktigad att dela med mig av mina hushålliga äventyr även när de inte går så bra, så här följer tre mörka bekännelser.

1) Kryddmixen
Vid middagen i går gick det inte så bra. Vitpeppar och vitlökspulver ser nämligen förrädiskt lika ut.
Resultatet blev fiskpinnar, gräddstuvad spenat och vitlöksbombat potatismos.

2) Fläskchocken
Ett annat kulinariskt misslyckande den här veckan uppdagades när jag öppnade min lunchlåda i tisdags. Eller nä, egentligen märkte jag inte mitt misstag förrän jag till och med hade hunnit mikra lådan, som jag trodde innehöll min libanesiska böngryta.
Först när jag skulle ta första tuggan såg jag att det var bruna bönor med fläsk i lådan. Först då förstod jag att jag hade tagit med mig sambons mat. (Jag är vegetarian.)

Ändå hade jag på morgonen pressat citron och ringlat olivolja över maten i lådan, packat ner den, packat upp den och värmt upp den innan jag fick fläskchocken.

Jag säger inte att det är någons fel, men jag vill bestämt hävda att det här är exakt vad som händer när man bryter mot systemet där alla i hushållet har varsin lunchlåda i varsin färg.

3) Hårbollen
Slutligen har jag lovat, en gång för alla, att sluta klippa luggen över handfatet. Den hårboll jag drog ut från vattenlåset i söndags var inte av denna värld!

Om man lär sig av sina misstag kommer jag att vara helt outgrundligt upplyst om några år.

Ha en trevlig helg allihop! Nu drar jag till Finland.

Hälsningar,
/Husmor Mia

Gnomvisslingen ekar fortfarande i huvudet

I går blev jag (kärleksfullt) hånad på Ikea av min sambo. Det som var så fruktansvärt "roligt" var när jag plockade fram en fulltecknad, detaljerad inköpslista med utrymme för att bocka av grejer.

Men det är inget kul med det! Det är högst allvarliga saker! Det finns alldeles för mycket som distraherar på varuhuset, så jag har inget annat val än att gå efter listan. Om jag inte har någon lista plockar jag i ren panik på mig så mycket jag kan bära bara för att man aldrig vet när man kommer tillbaks till Ikea nästa gång. Eller så kommer jag ut från affären med bara en smörkniv och jättemycket ångest över alla uteblivna fynd.

Hur som helst, så fyllde listan sin funktion i går, och vi hann hitta allt utom lyktor till balkongen och en sån där sopkorg i metall som man kan skruva fast på insidan av luckan under diskbänken.

Sen uppstod en mycket skrämmande, och irriterande känsla när stängningsdags nalkades. Förinspelade meddelanden rapporterade var 5:e minut under den sista halvtimmen att det var dags att bege sig mot kassorna. Samtidigt släcktes lamporna ner, och den där psykotiska vissel-låten, typ som när tomtarna går hem från en hård dag i gruvan, började spelas. Om och om och om och om och om och om igen. (På repeat helt enkelt.)

Vi ville ju förstås sköta oss som exemplariska kunder, och gick därför (om än något motvilligt från mitt håll) mot kassorna. Där tog det tvärstopp. Vi köade i kanske en halvtimme, ackompanjerade av det urflippade visslandet och den återkommande uppmaningen att sluta shoppa, gå till kassan, och lämna varuhuset. Vi försökte ju komma ut för guds skull! Att kassörskan var typ 9 år gammal och bara satt och log rakt ut i tomma intet påskyndade inte direkt vårt utträde.

Missförstå mig rätt, Ikea är något av ett Disneyland för mig, men den där stängningsprocessen var some scary shit. Jag undrar vad som händer i varuhuset på nätterna egentligen.

Kravlar gnomer upp ur kuddhögar, kastruller och byrålådor för att sjunga en hyllningssång till dagen som gått?

Öppnar varuhuset upp igen på natten för kunder från ett parallellt universum?

Flörtar bokhyllan Billy med det tjusiga, högblanka sidobordet Lack?

Är det lilla hyllplanet Tryggve deras kärleksbarn?

Vill vi egentligen veta?

Jag vågar inte spekulera mer, så jag slutar med det här och nu. Det blir i alla fall väldigt fint hemma. Jag kunde ana en glädjetår i ögonvrån på sambon när han fick se den nya toalettsitsen på plats. Det var för sent att snickra när vi kom hem i går, men idag åker kryddhyllan upp på väggen! Bilder kommer.

Hälsningar,
/Husmor Mia

HUR lat kan man bli?

Hade jag varit en amerikansk pratprogramsledare med stor haka och 500 bilar hade jag utbrustit "How lazy ARE we!!??" när jag snubblade över Minus Garbage Container. på Übergizmo.



Det här är en maskin som fryser ner dina sopor.
Så att de inte luktar.
Så att du inte störst om det är lite varmt hemma och det ligger ett icke ursköljt mjölkpaket i soporna.

Vad är det jag missar här? VAD är det som kan vara så bra med att frysa ner hushållssoporna att man ska slösa pengar och energi på den här otympliga frysklumpen? Blir sopgubbarna gladare? Ska man frysa in soporna för att kunna plocka fram matresterna vid ett senare tillfälle om man ångrar sig? Varför kan man inte bara gå och slänga soporna om de börjar stinka? (Dessutom slänger man väl mjölkpaket i pappersinsamlingen och inte i hushållssoporna...)

Jag som till och med tycker att det är pajasfasoner att ha en ismaskin hemma kommer i alla fall aldrig att införskaffa en sådan här, men jag önskar innovatörerna lycka till i sin fortsatta utveckling av produkten.

Om tunnan skulle få en extrafiness som teleporterar mina sopor direkt till soptippen kanske jag överväger saken, men i dagsläget är inte den lilla promenaden bort till sopnedkastet mitt största problem.