Gör egna odlingskrukor

Det råder fullfjädrad sticklingsäsong hos Husmodern, och förkultiveringskärlen går åt på löpande band. De där små plastkrukorna som man sätter frön och annat i kommer jag aldrig ihåg att köpa, därför har jag knåpat fram ett sätt att göra egna på ett billigare och mer miljövänligt sätt, nämligen av tidningspapper.

När sticklingarna förvandlats till egna små plantindivider är det bara att peta loss gummisnodden och stoppa hela pappersbyttan rakt ner i blomjorden i trädgården eller balkonglådan.

Du behöver: 

Tidningspapper

Gummiband

En konservburk eller annat kärl med raka kanter att forma papperskopparna med.

Sax

Planteringsjord

Fat alternativt krukor/muggar att maskera papperskopparna i.

Rulla in konservburken i tidningspappret.

Vik pappret så tätt du kan över botten av konservburken medan du rullar.

Vik ner pappret som sticker upp över kanten på konservburken som om du skalar en banan. Ta saxen till hjälp för att få loss flikar av pappersstruten. Hela överkanten på burken måste vara fri för att du ska kunna ta loss den sen.

Sätt ett gummiband runt mitten av burken och tryck till botten mot ett hårt underlag så att papperskoppen blir stadig.

Lyft ut konservburken från pappret.

Ta-daa! En papperskopp! Ställ på ett fat eller i en kruka/mugg.

Fyll på med jord och pilla ner din stickling. (Eller så dina frön om det är förkultivering du ägnar dig åt.)

Vattna rakt ner i papperskoppen och hitta en lämplig plats på fönsterbrädan. Här syns också en större stickling i en papperskopp som jag maskerat i en Starbucksmugg.

Fira din bravad med en öl. Glöm inte att skåla med sticklingarna!

Kamouflerad kom-ihåg-hjälp

Den där inköpslistan sitter ju bra på kylskåpsdörren när du redan hunnit trassla loss en kundvagn och skrida in på Maxi innan du kommer ihåg den, eller hur?

Jag har maskerat en snygg kom-ihåg-tavla från Indiska bland tavlorna i hallen. Därmed är det nästan omöjligt att missa påminnelsen om det livsviktiga hårsprayet på vägen ut ur huset.

Ett snabbt klick med iphone-kameran så följer kom-ihåg-listan med i fickan. Easy-peasy!

(Om man inte ska storhandla, då får man nog borra upp en hel klassrumstavla i hallen, alternativt faktiskt försöka komma ihåg att ta med sig en gammal hederlig papperslista.)

Kappsäck full av sånger

Har man en miljard stuvbitar i miniformat och ett par timmar att slå ihjäl kan man snickra ihop en sångpåse. Det är helt enkelt en tygpåse i vilken man stoppar leksaker och mjukisdjur som representerar olika sånger. När det vankas lektajm får barnet välja en figur, och så sjunger man tillsammans den låt som den lilla godingen valt ut. Med tidens gilla gång kan man fylla på påsen med nya leksaker som det går att sjunga om.

Bokstäverna på påsen har jag ritat med pennorna Promarker som finns på Classe (svindyra tyvärr, 250 spänn för en uppsättning) och ska hålla på alla möjliga underlag, men jag är ändå skeptisk till om färgerna håller för en tvätt. Jag lät bli att rita på leksakerna eftersom mitt sunda förnuft säger mig att färgen kanske inte heller är så nyttig för små knattar att suga i sig.

Jag ska redan nu poängtera att jag inte på något sätt är först med den här idén, den finns till och med i kommersiellt format, men det blir ju riktigt personligt och kul när man själv får länsa leksaksskåpet / tyglådan och utforma sin egen lilla repertoar.

En enkel ögla fastsydd baktill på påsen förenklar förvaringsmöjligheterna.

Eftersom jag är en mor som valt att ta saker som de kommer så har jag ingen aning om när barn förstår tjusningen med sång eller kan sjunga med själva. Så mycket vet jag i alla fall att Selma inte är där riktigt ännu, men eftersom jag även är världens ivrigaste människa vill jag ju börja leka med den på en gång, så min första sångpåse för följa med som gåva till två små gossar på 3 år respektive 10 månader på playdate imorgon. Då kanske jag får en fingervisning om vilken ålder som passar bäst. Men för säkerhets skull har jag försökt att verkligen sy fast alla bitar lite extra hårt så att de tål att gnagas på och dras i.

Påsen stängs med en dragsko. Det är knutar i ändarna på snöret så att knappen inte kan lossna. Men för säkerhets skull är knappen enorm så att den inte kan fastna i små barnhalsar. 

Påsen stängs med en vanlig dragskolösning som jag pillade ihop med en överbliven reservknapp från en jacka. (Kolla på tvättlapparna inne i dina ytterkläder, där sitter ofta stora reservknappar fastsydda.) På baksidan av påsen har jag sytt fast en enkel ögla om man vill kunna hänga upp påsen på en krok.

Ska man ge bort påsen kan det vara bra att skriva ner alla låttexterna och skicka med ifall att mottagaren inte kan dem utantill.

Ja, ni kan ju kanske gissa er till vilka låtar jag haft i åtanke av att kika på bilden där allt från blommig falukorv till en anatomiskt korrekt spindel finns med. :)

Maken var inte så sugen på att sjunga, så jag får be att återkomma med en recension efter morgondagens playdate med lite yngre människor.

Tjillevipp!