(bild från SVT.se)"Hur svårt kan det va?" tänkte jag, och nej, det var inte svårt alls att sluta.
Det svåra har kommit nu efteråt.
Jag är nämligen ett levande bevis på att man inte bara kan lägga av med ett beroende hur som helst. Man måste ersätta det med något annat.
Så nu har jag alltså slagit alla mina tidigare personliga rekord i vikt. Jag har aldrig tidigare vägt mer, och det är väl ok.
Själva siffrorna har jag inga problem med, men i princip alla mina byxor har blivit trånga. Mina skjortor har plötsligt fått sådana där avslöjande glipor mellan knapparna - i de fall det går att knäppa knapparna över huvudtaget.
Den översta ger upp lätt har jag märkt till fästmannens stora glädje. (En hel del av min överskottsvikt har valt att lägga sig som lite extra BH-fyllning.) Endast mina strumpor har skonats av den fettvåg som svept in i mitt liv, och det är ju inte så mycket att hänga i granen.
Jag tänker inte ens försöka dra upp dragkedjan i brudklänningen innan jag i alla fall kan få på mig byxorna igen utan att behöva använda gummisnoddar för att hålla ihop gylfen.
Nu är det helt enkelt dags för andra bullar!! Eller nä, helst inga bullar. Nu är det den gamla skolans husmorsdiet som råder ett tag framöver.
Eftersom jag gör allt för mina kära läsare (två, eller hur många ni nu är) så ska jag förstås låta er följa med genom min husmorsdiet på vägen mot bröllopsformen. Kyrkan är bokad den 1 maj nästa år, det borde räcka.
Hur går då en sådan här husmorsfasta till?Jo, det är inga hippa grejer som att man får äta vad man vill så länge man inte käkar efter kl 18, det är ingen GI, ingen jo-jo, ingen "ät-bara-fett-och-rasa-i-vikt"-tjafs eller allt vad det heter.
Mias husmorsdiet består av av gammalt hederligt lidande -
mindre mat, mer frisk luft.När jag säger mindre mat så menar jag att jag skippar glass, choklad, godis, kakor, chips och andra snacks. Normal mat, dvs allt utom ovanstående, ätes på fasta tider under dagen. Gives valmöjligheter vid måltiderna så väljs det smalare alternativet. På lördagar är allt som samvetet accepterar tillåtet.
När jag säger frisk luft så menar jag exakt det. Ut med er i friska luften! Ut i spåret och spring! Spring för livet! Okej, här kanske man inte behöver vara så himla specifik med vad man gör utomhus, men i mitt eget fall så handlar det om att jag inte gillar några andra former av motion än att springa. (Vilket också syns på min oproportionella fördelning av muskler. Jag har världens tajtaste vader, men allt från låren och uppåt är en smula...dallrigt så att säga.)
Jag köpte såna där moderna lyftsaker, hantlar heter de visst, för ett tag sen och började köra lite med dem. Det gav resultat, men naturligtvis bara på armarna. Det är svårt att få det jämnt alltså, det är som att skaffa solbränna. Axlarna bränner man sönder, men magen är kritvit.
Hur som helst, den bästa träningen är den som blir av, som det så klyschigt heter, men sen är det ju sant också. Det gör kroppen gott att bli andfådd en gång om dagen.
Så efter alla dessa moralkakor, hur ska det nu gå? Topp eller flopp? Succé eller....diarré? Häng med på Mias resa! Rapport från invägningen kommer imorrn.Hälsningar,/Husmor Mia
Inlägg
